Livets pussel

By:

Livet kan kännas som ett pussel och vi har under hela vårt liv samlat på oss erfarenheter från lyckliga till mindre lyckliga ögonblick. Vi har bitar i vårt pussel som speglar våra inre sårade känslor som vi burit med oss sedan barnsben och vi kanske bär skuld för att vi sårat andra. Vi har vårt ständigt föränderliga livs pussel med vackra bitar och mindre vackra bitar som äter av vår energi och gör oss sårbara på ett eller annat sätt. När vi faller ner i en utmattning och allt som vi byggt upp raserats kan det kännas som om alla pusselbitarna faller isär. Det kan kännas tungt, svårt och omöjligt att få till en helhet av sig själv igen, vi vet inte vart eller hur vi ska börja. Det kan kännas som en identitetskris eller livskris när vi inte kan luta oss mot bitarna i vårt pussel. Det kan göra ont och smärta oerhört.

Vi börjar att ifrågasätta mycket och det visar sig snart vad som känns viktigt för oss, vilka bitar som vi verkligen vill ha kvar och mår bra av. Vill vi ha alla bitar tillbaka igen? Vi kan behöva samla ihop bitarna av oss själva och lägga ihop dem till en helhet igen. Vi kanske behöver släppa taget om några och skapa några nya bitar. Det kan bli många tomrum på livets pussel och det är lätt att gå in i presterandet igen. Att plocka på sig massa bitar för att få ihop något i tron om att det är bättre med ett helt pussel än ett med massor av tomrum i.

Tänk om vi skulle kunna se dessa tomrum, som utrymmen, som vill fyllas med de bitar som verkligen är jag, i min renaste form. Med det som jag längtar och drömmer om att göra och vara. Det kan ta tid att bygga pusslet efter att vi hamnat i utmattning och vi kan behöva rasera och bygga om på nytt igen flera gånger för att det ska kännas som att det speglar vårt inre och det liv som vi vill leva. Till slut så blir det lättare att plocka bort de bitar som inte ger mig glädje längre och fylla på med andra bitar utan att behöva rasera hela pusslet. Mönstret på livets pussel blir inte likadant som tidigare men det kommer att spegla ditt inre och vara byggt av och med kärlek.

Motivet på vårt pussel förändras under livets gång och det är mycket där som själva kärnan ligger, att låta motivet vara föränderligt utifrån det som vi önskar och vill just nu. Livets pussel är inget som vi bygger ihop snabbt utan det byggs under hela vårt liv, gamla bitar byts ut mot nya och motivet ändras, och under perioder kanske vi väljer bort vissa bitar för att lägga till extra av något som vi tycker är viktigt just då. Vi kämpar för att plocka på oss olika bitar även om de inte passar i vårt pussel. Och det är lätt att glömma att pusslet behöver spegla mig själv och det jag står för. Det är viktigt att dessa bitar i vårt pussel är skapade och lagda av oss själva för att det ska bli en helhet som speglar den vi är innerst inne, i kärlek.

Namasté